Let's dance the My Sharona

Let's go to New York City
Let's go watch some shooting stars
Let's kiss everlasting kisses
Let's go steal some fancy cars

Let's go let's go to Paris

Let's play hide and seek
Let's dance the my sharona
Like it was 1993


Jag tror jag har lite för många issues med mig själv just nu. Både ytliga och mindre ytliga. Som många kanske redan gissat sig till har jag brytit ett långvarigt förhållande. Sådant är aldrig lätt. Orsakerna är många, och inget jag känner hör hemma här, låt oss bara säga att jag byggde många broar som ständigt raserades. Till slut gick det inte längre och jag nådde den punkt då jag var tvungen att tänka på mig själv och mitt välmående. Något jag antagligen borde ha förstått tidigare. Men det är inte viktigt nu, vi är vänner.

I samband med min flytt blev jag sjuk, ni vet sådär säsongs/stressförkyld som man kan bli ibland. När jag blir är jag dålig med maten, jag tappar vikt som inte lätt kommer tillbaka. Jag vet att jag borde ta igen den på alla möjliga sätt. Men det går bara inte. Och samtidigt som jag mår dåligt över viktnedgången kan jag inte låta bli att känna en viss glädje över att kläderna börjar kännas mer lösa. Det är sjukligt. Jag vet hur fel det är att tänka så. Jag kan vara väldigt duktig på att ge de rätta råden, men mindre bra på att följa dem själv. Jag är lite lidande av duktighetssyndromet. Jag kan lyckas med det svåraset utmaningarna, men tappar bort mig själv i så enkla saker som min egen hälsa.

Just nu känner jag mig lite understimulerad, som om jag inte åstadkomemr något. Då är det lätt att bestraffa sig själv, genom att inte förtjäna sådant som hör vardagen till. Som mat, till exempel. Av denna anledning har jag enorma flyktkänslor just nu. Allt känns bättre än det som är här. Jag behöver beställa en resa till någon annanstans än här.

Välkommen in

Det är fortfarande rörigt hemma hos mig, jag måste införskaffa lite bättre förvaring. Men eftersom att jag inte skrivit på något nytt anställningsavtal ännu är jag lite nojjig (säkerligen utan anledning, men jag är lite sådan) över min kommade lön. Det skulle ju inte kännas helt okej att spendera pengar nu med räkningar på cirka 13 000 som väntar. En sak är bra i alla fall. Jag lånar Js kamera fram till att jag bestämt mig för vad jag vill ha för någon själv. Så låt oss se vad man möts av när man gå in genom dörren i min nya lägenhet.

En bunt modemagasin och en vintageväska.Sedan ser man lite av mitt kök, närmare bestämt lite schackrutigt golv.



En mormorsrutefilt och en liten hund



Hej säger en trött Amiga




Eftersom att det är mest lådor lite överallt tar vi och fortsätter turen en annan gång.


Fall left me with this winter so cold

 


Mina hjärtegryn

Jag hade nog lite PMS i förra inlägget. Ni vet hur det kan vara, man går liksom en vecka med gråten i halsen och undrar vad det är för fel på en, varför alla små saker blir enorma och tunga. Sedan får man svaret."Jaha, nu igen, det borde jag ju anat" tänker man i ungefär i samma stund. En annan tanke som slog mig var att jag faktisk har mina små knasdjur, med dessa små gryn blir jag ju aldrig ensam. Jag vet inte vad jag skulle göra utan dem. På riktigt.

 

 

Men jag hänger fortfarande gärna på något fik eller i en liten lägenhet i Gamla stan. Bara så att ni vet.


Det var ju nyss höst

Jag tycker om vintern, jag gillar snö. Jag är en inbiten norrlänning. Men det känns lite tungt just nu, lite kallt och insnöat. Och ensamt. Jag är lite rädd för att det kommer bli så i vinter, att jag mest kommer sitta instängd i min ensamhet. Det var ju nyss sommar och varma dagar. Det var ju nyss höst och höstsol. Hur tusan ska jag överleva den här vintern?


Spice up your life

Alltså. Jag erkänner. Jag saknar Spice Girls.


RSS 2.0